Ja, det blev en jävla skit dag idag, fast det inte skulle bli det... *surar lite*
Allt var väl ok fram till 12 snåret, då ringde 7-åringens lärare och frågade om han kommit hem... nää, det har han inte sa jag, tänkte att han blivitt sjuk och de skickat hem honom...
Då säger hon att han blivit arg för nåt som hon inte riktigt visste vad och stuckit från skolan. Hon hade varit ute och letat efter honom.
Hon skulle gå ut och kolla igen och sen ringa tillbaks.
Jag höll koll hela tiden i köksfönstret men såg honom inte. Så ringer hon och säger att han är fortfarande inte tebax.
NU börjar jag få lite lätt panik!!! Var é ungen!!!
Säger att jag oxå sticker ut och letar, en annan lärare är ute och letar åt ytterligare ett håll.
Kommer ner i trappen, och där bakom vår dubbelvagn sitter han!!! Blev både glad och arg... glad att han var välbehållen, hade varit så rädd och naturligtvis spelar man ju upp det värsta senariorna för ögonen... och arg för att han kunde ju gått upp om han nu ändå stuckit hem!!!!
Följde med han tillbaks till skolan och pratade en stund med de lärare som jobbar i ettan och nollan.
Undertiden var de andra kidsen hemma själva! En av 1-åringarna låg och sov och den andre 1-åringen + 4:a-åringen satt i soffan när jag gick. Jag fick helt enkelt chansa på att allt skulle gå bra, kände att jag inte hade nåt annat val än att ge mej ut och leta jag oxå.
Halv sprang sedan hem från skolan för jag blev ju orolig hur det gick där hemma. Hade jag bara haft ljudet på på telefon hade jag hört min syster som ringde.
Hon hade kommit hem till mej ca 10 minuter efter det att jag gått, och när jag kom hem var även min bror där! Vilken lättnad!!
Fick en jätte fin bukett blommor av min syster och en kebab med bröd av min bror! Han é lite tokig... *asg*
Tur att vi iaf bor så att man inte måste gå brevid några bilvägar till eller från skolan. Visserligen var jag mest orolig för att Alex skulle få för sej att åka spårvagn eller nåt sånt.
Tappade all lust till övrigt firande resten av dan. Inte för att jag tänkt fira så mycket ändå, kände/känner mej helt utpumpad efter den känslo berg-och-dalbane turen som detta var!!!
Fattar inte att han ska bli så arg att han inte ser nån annan ut väg.
Han hade blivit arg på en av lärarna, inte hon som ringde, och det för att han inte fått gå i och hämta sin mössa, de skulle ändå till bamba just då och hon hade väl inte tyckt att det behövdes. När jag frågade henne så visste hon inget om det alls... skumt!!!
Nåväl... imorgon är en ny dag... den blir nog bättre! ;)
2 kommentarer:
Fy, vilken obehaglig händelse! Skönt att det löste sig, men jag kan tänka mig hur mycket hemska tankar som ploppar upp i huvudet innan man vet...
Ett stort grattis i efterskott!! Hur många år kan det vara, blir ju lite nyfiken...;-)
Kram på dig!
Här hoppar man över en dag och då passar du på och fyller år! GRATTIS!!!
Ja, ungar kan verkligen skrämma en rejält. Skönt att det gick bra iaf!Kram.
Skicka en kommentar