Resan blir av!

Jippi! Alla barnen är tillräckligt friska så idag åker vi iväg! Pirrigt! Vet ju inte vart det bär men det blir nog bra iaf!

Här är Ivan!

Min glada 4:a-åring har ju sett Panda och läst om hennes alla äventyr. Såklart önskade han ju sej en egen panda då och det fixade ju mamman så gärna! Så här är han, vår panda Ivan!



En hel del hjälp med att fixa fötterna och tårna på dom fick jag av Mias underbara bok "Virka amigurumi" som nu så härligt pryder min bokhylla!

Förkläde...

Pappa Johan behövde ett förkläde! För att fixa ett behövde jag: lim, sax, nål, tråd, fint band och ett par av pappans gamla jeans!



En liten stund senare hade det blivit ett riktigt snyggt förkläde om jag får säga dej själv!



Pappa Johan var ju tvungen att prova det med en gång och satte igång att baka småkakor!

Hemlig resa!

På fredag ska vi åka iväg jag och sambon, med hans jobb, på en hemlig resa! På packlistan står: träningskläder, finkläder och badkläder! Vi ska vara på flygplatsen kl 15.30. Ska bli spännande att se vart det bär iväg nånstans, sist vi åkte blev det en kryssning på Östersjön!

Om jag nu kommer iväg.... 1-åringarna är sjuka båda två! :(
Känns ju inte jätte kul att åka iväg då, speciellt eftersom den minsta av dom har astma som nu märks av. Vill inte bli inlagd på sjukhuset! Håll en tumme för att de frisknar till så de kan åka till barnvakten, mormor, imorgon!!!

Grattis, grattis!!!

Idag fyller min brorsdotter 11 år! Grattis, grattis gumsan! Hoppas du får en härlig dag idag!
Hon blev firad utav oss i söndags. Två björnbärsbuskar blev det och jag fick nöjet att gräva ner dom själv! :)

Siffer morgon...

På väg till dagis passerar vi ju en del husnummer. 4:a-åringen och jag räknade några av dom eftersom han ville veta hur de lät när man sa siffrorna!

-56, 54, 52, 50...

-Nää mamma, nu sa du fel! Det står ju inte femtio utan femtionoll! Kan du inte räkna?? Du ser ju att det är en nolla där efter femman!?

Nä tydligen kan jag inte räkna! :D
Så självklara saker är när man är 4½ år! Klart det heter femtionoll om det heter femtiotvå, femtiofyra och femtiosex!

Utlottning!

Veronica firar att hon haft över 25000 besökare med en utlottning! En trägårdsmus finns att vinna! Supersöt! Om jag vinner kan jag ju hoppas på att han fixar så min gräslök blir lika fin som Veronicas!

Det absolut tråkigaste...

Det tråkigaste som finns är när man ska fästa trådar på det man virkat! Så trist... och så blir jag aldrig nöjd med hur det ser ut efteråt heller! *suck*

Hur gör man för att få det fint?

Håller på med en filt till den nya docksängen små killarna fått, en filt av mormorsrutor! Massor av trådar att fästa... men, men... det blir nog bra när det blir färdigt! Hoppas jag iaf... bild kommer när det är klart!

10 år....

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Idag är det 10 år sedan min lilla Sara dog! Min lilla Sara, hon kommer alltid att vara min lilla Sara. I 10 år har hon fattats mej, har hon saknats mej. På 10 år finns det så mycket som jag skulle ha viljat berättat för henne, som hon måste få veta.

Vi har känt varandra hela livet, hon har ju alltid funnits där... så en dag var hon bara borta.

Men någonstans inom mej så vet jag att hon finns där, hon väntar, vi ska få ses igen, jag ska få berätta allt för henne igen... fast jag tror nog att hon redan vet allt det jag vill säga. Hon finns med mej varje dag!

En gång när vi var på bio träffade jag en kille som kände mej men inte Sara, han fråga om jag var där med min lillasyster. Nog var hon mindre än mej, ett par centimeter och ett par månader yngre! Och ja, hon var min lilla syster... det var så det kändes!

Finns det någon som överhuvudtaget vet vad en kraxibrax är? Det visste Sara!

Hon saknas, hon fattas, hon finns med mej ändå...

När den yngste utav tvillingarna låg svårt sjuk på neo så fanns hon där, det känndes... Hon fanns där beredd att ta hand om honom om det skulle behövas, hon vakade hos honom när jag inte var där... vi hade tur, han fick komma hem till oss igen, och den dan vi kom hem med han så kände jag en lukt i trapphuset som jag bara känt på ett annat ställe innan, samma lukt som fanns hemma hos Sara! En lukt som kändes så trygg!

Hon finns med mej alltid...

*gråter*

Större än saknaden är glädjen över att hon funnits! Saknaden är obeskrivlig....

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Japp, det ska jag bli... eller är jag redan?

Be the kind of woman
that when your feet
hit the floor each
morning the devil says
"Oh Crap, She's up!"

En tävling!

Fröken Elsa firar att hon haft 50000 besökare med en utlottning! Ett fint bokmärke finns att vinna!

Gravid??? Jag???

Jaha, då har det hänt! Någon frågar om man är gravid och vad ska man svara... jag valde det självklara enligt mej: Nej, jag är bara tjock!

Var in på Panduro och handlade lite smått och gott. Av någon anledning så blev det mesta i rosa toner. Så stod jag där i kassa och skulle betala och expediten frågar,
-Så det blir en flicka den här gången?
-Näää... jag är bara tjock! blev det lite lätt pinsama svaret från mej... och det är sanningen, jag är bara tjock!!!!

Man kan ju nu välja hur man ska ta det hela:
1: Det är nu definitivt dax att börja tänka på vad jag stoppar i mej och börja röra på mej mera!
2: Ta det som att hon siade om framtiden! Jag kommer att bli gravid och det med en dotter! Vilket i mina öron låter mycket roligare! ;)

Börjar ju genast att fundera lite till...
Är det bättre att se tjock-tjock ut eller är det bättre att se gravid-tjock ut???
För visst blir man väl lite annorlunda behandlad beroende på hur man är tjock? Iaf har jag fått för mej det... och jag har fått för mej att man brukar ha mer överseende med gravid-tjocka än med tjock-tjocka, så kanske jag ska vara lite glad för hur jag bär min tjockhet iaf! :D

Kan ju säga att den stackars expediten inte kunde ha bett mer om ursäkt än vad hon gjorde, och jag bär verkligen min övervikt på magen som en gravidmage så jag kan förstå hur hon fick det till att jag skulle vara gravid!