Just nu...

Gunnebo slott och trädgårdar...

På utflykt...

Grodan målar en groda...

Det är en groda som är gråter. Den är ledsen för den sitter i en bur. Den vill träffa sina kompisar.
Av G, 5,5 år.

En glad dag...

Först en massa skratt på jobbet med fina fröken SL.

Sen en bokad anställningsintervju.

Och för att toppa dagen, fick jag veta en hemlis....

En väldigt, väldigt rolig sådan....

Kanske berättar jag det för er snart...

Kanske...

*sa hon med ett hemligtsfullt leende*

Svårt...

Det känns som om våren och sommaren är lååångt borta. Men solen som tittade fram idag värmde. Härligt!
Just nu är min lilla odlingslott full med is. Svårt att tänka att det inte e så långt kvar trots allt tills det är isfritt och dags att sätta igång å gräva lite! Längtar!!!!! :)

Min typ av humor! ;)

Liten utflykt...

Åkte till sjön för att titta på isen å fika. Killarna tyckte att det räckte med en snabb fika, varsin kaka sen ville de hem igen... Men vi kom iaf ut i solen, även om det blev kort, en knapp halvtimme! :)

Födelsedag

Idag fyller jag år!
Grattis till mej! :)

Om gårdagen...

Jag vet inte hur jag ska skriva. Jag hittar inte rätt ord. Det känns omtumlande. Bra. Förvirrande. Svårt.

Att skriva det på enklaste sättet, pannlobsdemens. Vad det innebär? Precis det vi upplever.
Personlighetsförändring.

Det hände så mycket olika saker igår, det var inte bara saker som hade med mamma att göra.
Pratade med min moster i närmare två timmar i telefon igår. Skönt.

Fick veta saker om min pappa. Sov gott efter det. Det kändes så bra. Men jag kan inte formulera det just nu. Får bli en annan dag ist.

Det kommer mer om allt.

Senare idag...

Ska åka med mamma till sjukhuset idag. Syster Yster åker med hon oxå. Som tur är.

De ska tydligen vara fördiga nu, sjukhuset, med alla undersökningar och frågor. Så idag ska vi få ett svar. Ett svar på vad som är, vad som pågår med mamma. Om det är demens eller ej.

Gud, jag är så nervös för det här. Och ändå så inte. För jag vet, vi vet.... det känns ju inte rätt.

Helst skulle jag vilja hålla min mamma i handen så där som när man var liten. När man vet att allt blir bra bara mamma är med. När hon tröstar med små ord.

Men hur skulle det gå till. Hon är ju inte samma längre.

Så nu är det jag som håller henne i handen. Och tröstar med små ord.

-Allt blir bra, jag är ju med dej.

Läser just nu...

Jordens täppor av Lena Israelsson

Så nu längtar jag ännu mer efter vår och sommar. Att få gräva, så och skörda...

Lite jordkontakt blev det iaf idag. Jag, W och G har sått aubergine!

Jodå...så att...

Det gick bra igår!
Jag var så nervös att jag nästan kräktes... trodde jag iaf... för när det väl var igång så kändes det rätt bra ändå! :)
Det var en grupp intervju och det var nog det som skrämde upp mej, men det funkade bra.
Det bästa var att en kvinna som var med påminde mej väldigt mycket om fröken/fru (?) IJ från skolan, och det gjorde mej så lugn av att tänka på henne!
Så nu får vi se vad nästa steg blir ang det jobbet... tills dess söker jag väl ett par till! :)

Nervös

Ska på en anställningsintervju idag! Känns så nervöst...
Så snälla håll en tumme eller två vi 13-tiden idag för att det ska gå bra! :)

Dagens bästa

Kanske till och med årets bästa..

L frågar sambon:
-Pappa, är du pensionär?

Hahaha...

Efter ett nekande svar kom frågan:
-Är du miljonär då?

Ja, det blev ett nekande svar på det med.

Om tisdag 31 januari 1978

Jag var nästa 6 år. Och efter den dagen skulle mitt liv inte vara sej likt.

Eller så blev mitt liv så som det var tänkt.

För hur det skulle blivit om....

 

Om inte om fanns... att tänka om, nä det gör jag inte.

 

Vem vet vart jag skulle varit om inte... vem vet VEM jag skulle varit, det är nästan ännu läskigare att tänka sej.

 

Idag är det 35 år sedan den 31 januari 1978.

Min pappa har varit död i 35 år nu.

Ibland undrar jag hur det hade varit om inte... men mest tänker jag inte alls på det.

Om jag är ledsen idag?

Nä, inte idag. Idag känns det bra.

Imorgon... vem vet...

Roligt på jobbet...

Ibland är det väldigt roligt att jobba på en skola som när man får lära sej att ekorren kan skala ca 100 kottar om dagen. Eller att haren bajsar ca 400 små kulor varje dag! :)
Roliga barn berättar om roliga saker de lärt sej...

Nagellack...

Min kära kollega fröken SL tappade ett nagellack i golvet... Suck! Inte det lättaste att städa bort, tur att det är golvet i städskrubben...
Nåväl, det såg iaf kul ut när det hände och vi fick oss ett rejält gott skratt! :)

Dagens bästa...

RUMPVÄRME... eller sätesvärme kanske det mer korrekt heter...vem bryr sej, bara min rumpa slipper frysa i bilen! :)

Mumsigt...

Nybakade frallor till kvällsmat!

Trötter...

Jag är tydligen väldigt trött under morgontimmarna.

Idag ringde sambon vid 7-tiden:

-Vad ska du äta för lunch idag? var frågan jag fick.
-Soppa, blev svaret.
-Är du säker på det?

Borde jag bli misstänksam nu?!

-Jo, jag e säker på det.
-Jaha, för vi har ingen jordgubbssylt hemma, men det står en burk med soppa här!

Aaaahhhh!!!! Jag har tagit fel burk! Så går det när man är trött...

Att säga nej...

Igår gjorde jag det, bestämde mej för att säga nej, jag vill inte, jag kan inte, jag orkar inte. NEJ!!!

Och det kändes sååå skönt... jag sov så gott i natt och jag tror att det var det lilla ordet nej som fick sömnen att vara sådär god som man behöver ibland.

 Vad jag sa nej till?

Det är ganska oviktigt faktiskt. Det viktiga var att jag sa nej!

Trött eller odlingssugen?

Körde till jobbet imorse... tidigt... börjar ju kl 6.00!

En pickup med företagsnamnet PORTLAK ligger framför mej på vägen.

Hmmm.... Portlak är gott, undrans om det var med bland fröerna jag fick igår.... trött hjärna försöker tänka.... jo, men det var det, portlak gul...

Efter att ha lyckats tänka så långt ser jag att det inte står portlak på bilen framför. Det står PORTTEKNIK på den!

SUCK!

JA, jag ÄR trött på morgonen och JA, jag längtar till att stoppa händerna i jorden igen!

Odlings säsongen 2013 kan börja, jag ÄR redo!!!! :)

Dagens bästa

Ett stort paket med fröer från Impecta!!!!

Om min mamma

Jag har inte orkat skriva på så länge... det finns ingen inspiration att skriva, inget att berätta eller visa.
Eller så finns det massor....

Om min mamma finns det massor att berätta.

Men jag vet inte om jag orkar.

Vet inte om jag vill... eller jo, jag vill. För jag tror att jag kommer att känna mej bättre då, om jag berättar.

Berättar om min mamma som ser tomtar i träden, som inte vill äta annat än godis, som inte verkar klara av att ta hand om sej själv längre.

Min starka mamma, hon som klarat sej själv så länge, som alltid har stöttat, hjälp till, ställt upp,  funnits där för oss alla.

Det känns som om hon är borta, fast hon finns här ändå... men den hon var, var är den personen nu? Kommer hon tillbaka?

Vaskulär demens...

Ska jag oxå blir likadan om en sådär 25 år?