Stackars lilla tanten!

Efter att vi hade lämnat 4:a-åringen på dagis tog jag och de små 1-åringarna en promenad imorse, inte en lång promenad utan en länge promenad. Det blir så när man har korta ben och ska gå långt. Nu är det inte mina korta ben vi pratar om, om nu någon trodde det, utan de små killarnas korta ben! *ha*

Så blev vi iaf ståendes utanför affären. Det är ju lite spännande att stå där och glo om man är 1 år. Den var inte öppen än men snart nog så.

Så kom den stackars lilla tanten, rollatorn i högsta högg framför sej. Ska ju in och handla lite va!
Men trots att klockan nu är 9.01 och de brukar öppna klockan 9, så har de fortfarande inte öppnat.

Tanten ställer sej så nära dörren hon kan , det gäller ju att komma först in så man slipper stå i kö, eller?

Klockan blir 9.05 och affären har fortfarande inte öppnat, och vi har inte kommit längre än två meter från affären, det går framåt men väldigt långsamt!

Tanten börjar nu bli lite otålig på att stå där i snålblåsten och vänta. Vad gör man då?

Jo, den lilla tanten hon tar upp sina egna nycklar ur sin lilla väska. Klart man kan ju alltid prova att öppna själv om nu ingen behagar komma och öppna åt en! *s*

Tyvärr funkade det inte så hon fick stå kvar och vänta, och vi kom till slut hem igen!