För ett år sedan...

Tänk vad tiden går fort ibland! Det är redan ett år sedan vi upplevde något av det värsta man som mamma och pappa kan uppleva! Den äldre av våra tvilling killar som då var 3 månader slutade andas!!!!! Det känns som om det var nyss, vissa minnen vill liksom inte lämna en ifred! Detta är ett sådant minne!

Den 2/12-07 blev han (Tv1) sjuk under eftermiddagen. Han var lite lite snorig och hade feber. Sen på förmiddag den 3/12-07 så märker jag att även tvilling brodern (Tv2) har feber. Ganska så väntat iofs! Båda store bröderna hade ju haft feber och varit snoriga och hostiga i veckan innan.

Under dagen så ligger små killarna mest och sover hela tiden. Den yngre av de två var lite piggare.
Börjar fundera på RS, så sambon ringer upp till sjukhuset för att höra efter under lunchen. Men så som de beskrev Rs så tyckte vi inte att det känndes som om det var det våra killar hade = skönt!

Under kvällen så tyckte jag att det verkade som om TV2 fick det lite jobbigt med andningen och med tanke på att han haft problem med hjärtat och att vi har astma i familjen så bestämde vi oss för att åka upp till barnakuten med både han och Tv1.

Jag gick och ringde min mamma för att hon skulle kunna vara barnvakt åt de två äldsta, packade sen skötväskan + en övernattningsväska till mej bara uti fall att vi skulle få stanna över natten.

Tänder i taket i vardagsrummet där killarna ligger å sover. Tittar på Tv1, han är kritvit i ansiktet... blå om läpparna... andas inte...

Säger till sambon att ringa en ambulans, sliter upp Tv1 och andas in i honom.

Minns att jag tänkte att får jag panik nu så dör han så jag måste hålla mej lugn.
Han andas ett par andetag själv och sen slutar han igen. Vi får hela tiden instruktioner i telefon om vad vi ska göra.

Mitt lilla barn... hans ögon som är så oseeende.... kommer alltid att minnas dom ögonen!

Sen helt plötsligt dundrar änglarna in! Hurra!!! Ambulansen är här! Minns att det kändes som om det tagit dom flera timmar att komma hit, sen fick vi veta på akuten att det hade tagit dom 3 min från det att dom fick larmnet tills dom var här!

Dom ger han syrgas. Kollar upp han på alla tänk bara sätt, han är fortfarande vit som ett lakan... sen kommer ytterligere en ambulans.

Tillslut är vi på väg i ambulansen till sjukhuset. Jag sitter fram i en ambulans och Tv1 åker i en ola ambulans som ligger framför. Sambon tar Tv2 i bilen och åker efter, min mamma har kommit hem till oss i allt tummult för att passa de stora killarna. Hon var ganska så chockad tror jag!

På barnakuten konstateras snabbt att det rör sej om RS iaf. De kollar även Tv2 när han kommer upp och han är oxå sjuk i rs.

Tv1 blir inlagd på IVA avdelningen där han spenderar ca 12 timmar, och Tv2 blir inlagd på vanlig medicin avdelning. Tv2 gjorde även han en tur upp på IVA, låg med c-pap där i ett dygn.

Kan inte fatta att vi trots allt hade sån tur i oturen! Båda killarna kom hem igen tillslut! Vi fick visserligen bo på sjukhuset i nästan två veckor! Men ändå... vi var nära att förlora Tv2 när han var sjuk med sitt hjärta och vi kunde förlorat Tv1 till Rs!

Båda killarna leker nu så glatt på golvet! Visserligen är båda förkylda... men vad gör väl det, bara dom är här hos oss!!!