onsdag 25 maj 2011

Habilitering

Diagnos - den finns och är så självklar
LSS - Va??
Vårdbidrag - Behövs!
Samtalsgrupp för oss - ja, gärna!
Stöd i skolan - Måste han få, eller??
Särskola??? - nä... eller ja... ??
Oro - massor
Tårar - bränner bakom ögonlocket
Glädje - han är vår son

KÄRLEK - MASSOR

4 kommentarer:

Sanna sa...

Massor med kramar! Det är så bra det sista du skriver: Han är er son! Egentligen förändrar en diagnos ingenting utan den öppnar bara en massa dörrar som kommer vara så bra att ha. Ni kommer få det stöd och den hjälp ni behöver. I bland (ganska ofta) får man slåss för den men med en diagnos så går det i alla fall lättare. Ja du vet ju så egentligen var det bara en massa kramar som jag skulle ge!
/Sanna

Gabricia sa...

Förstår att det känns jobbigt men jag hoppas att det om ett tag ska kännas bättre. När ni mer har fått svar på de sakerna du skriver om här. Du vet varjag finns om du vill prata mer!

EkobruksLisa sa...

Fy jag tänker på dig.Massa förvirrande tankar kan jag förstå. Jag finns här om du skulle vilja prata eller "bara" gråta. Hur som tänker på er!!

Botti sa...

Tack snälla för alla kramar och för att jag vet att det finns de som orkar lyssna! :)

Kram tebax!

/B