Ska åka med mamma till sjukhuset idag. Syster Yster åker med hon oxå. Som tur är.
De ska tydligen vara fördiga nu, sjukhuset, med alla undersökningar och frågor. Så idag ska vi få ett svar. Ett svar på vad som är, vad som pågår med mamma. Om det är demens eller ej.
Gud, jag är så nervös för det här. Och ändå så inte. För jag vet, vi vet.... det känns ju inte rätt.
Helst skulle jag vilja hålla min mamma i handen så där som när man var liten. När man vet att allt blir bra bara mamma är med. När hon tröstar med små ord.
Men hur skulle det gå till. Hon är ju inte samma längre.
Så nu är det jag som håller henne i handen. Och tröstar med små ord.
-Allt blir bra, jag är ju med dej.
1 kommentar:
Så jobbigt ni har det. Hoppas att dagens möte med läkaren ändå kan kännas som att det gav er något och att det kanske kan bli enklare att fortsätta i vardagen nu. Kram.
Skicka en kommentar