Tack Riitta... för att du orkade gå till skolan trots att du var så trött... trots att du hade så mycket annat att tänka på...
Tack.... för att du fick mej att inse att man ska kämpa... in i det sista... kämpa för det man vill och det man tror på...
Tack... för alla glada skratt... för alla tokroliga stunder...
Tack.. för promenad sällskapet till bussen när orken fanns... den fanns knappt och du kämpade ändå upp för backarn i Gunnebo skogen...
Tack... för att du delade med dej av ditt favorit godis... tjärkarameller som smakade vedervärdigt... :)
Tack...
Du finns där någonstans... och inom oss alla som har träffat dej....
15/3 1967 - 18/6 2012
*tårar*
1 kommentar:
Så fint skrivet min vän!
Det är ofattbart det som hänt!
Kramar
Skicka en kommentar