Ibland vet man inte hur man ska tänka, hur man ska göra, vad man ska känna...
Att få ett besked som var väntat, som känns självklart, men ändå så gör det så ont i en... att ens barn får det jobbigt, att vi får det jobbigt... känns tufft just nu...
...och mitt i allt så finns det självklara... ett visst lugn känner jag, det var som jag trodde, det var inte värre... men det blir kämpigt för oss och kanske framför allt för han... min älskade pojke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar